youknowhowifeel

Jag har varit med om den bästa tiden i mitt liv, men även den absolut värsta...nu är jag och gräver i bottenskrapet och jag är ensam vart jag än vänder mig.. fast det kanske bara är något jag hittar på, men vart är alla då? Varför blev jag lämnad då jag behövde någon som mest?

Jag har ingen som helst tidsuppfattning, men jag vet att det är februari nu, senast jag kollade var det sommar. 
Jag är så mäkta sugen på att bara packa en väska och dra från den här fucking hålan, den äter upp en från alla håll och kanter. Men vart ska jag bo? Är så fucking sugen på att bara DRAAA!!!

Åt helvete med allt. Hur ska jag klara det här ensam? Städa ur den här lägenheten själv? Vill ba dra.

I veckan får jag veta en rätt viktig sak i mitt liv, en sak som kommer skriva min saga för en tid framåt.

Beslutet kommer vara svart på vitt, raka vägen mot döden eller en väg som faktiskt kan bli ljus om jag bara lägger lite mer energi på det, men varför skulle jag egentligen? Fuck it, får gå i en dimma fram tills den dagen jag har mötet, antingen får jag göra det jag älskar och dö lycklig(lycklig, dumt ord, finns det ens) eller så får jag lägga energi som jag inte har på att slava sönder och då kommer jag vara så långt bort från lycklig(blä) som det går.

Nej nu måste jag snabba mig lite, ge mig energi.