ilska + sentimentalitet

Vet inte ens vart jag ska börja...
Är det bara jag som VERKLIGEN HAAAATAR biggest fuuuucking looser...det finns inget värre program än det alltså!!!!
Just nu är jag bara så arg så jag bara vill skrika och gråta. Var påväg ut på promenad, men så känner jag bara att det skulle vara kallt som stryk och att jag bara skulle falla ihop i gråt. Ingen ork till något.
Skulle bara vilja ligga i min säng och flyta runt och klia mig på nosen.
Måste styras.
Men eftersom att det inte styrs så sitter jag istället full på vin och hatar allt mer än vanligt! Typ snefylla.
Alla mina tankar är så skruvade och jag funderar över om det är mitt fel att jag är så ensam eller om det bara är mina sk "vänner" som är fittor. Har alltid tänkt att dom är fittor(vilket dom flesta är) men nu går tankarna runt, kanske är det jag som är knas?
Dom kanske inte står ut med mig?
Dom kanske inte orkar lägga energi på att få mig på bättre vägar?
Dom kanske inte ens bryr sig...
Jag är nog bara ett problem dom inte orkar ta itu med, jag är rolig att festa med men inget mer.
Eller är det där bara tankar jag har och borrar ner mig i att jag är ensamast i världen???? Jag vet verkligen inget nuförtiden. Förstår inget. Kan inte tänka klart.
Det enda jag vill är att vara full, jag vill inte vara mig, jag vill känna mig vinglig och inte bry mig...men jag hatar alkohol. Hatar.
Vill vara smal. Så mycket bättre allt skulle vara om jag fick vara smal. Mathora.

Blev så sentimental nu, sitter och tänker på hur allt var förut. Love.
Leva på natten. Vaka. Kriga för mat och pengar. Svälta. Må bra, för stunden iallafall. Umgås med människor jag trivs med, som vet och accepterar hur jag lever. Kunna relatera till folk jag umgås med och dom till mig. Sitta på min balkong med katten och titta ut över området med en cigg i munnen och nått avslappnande i systemet och musik bara ekar i öronen. Skönt liv, kanske inte i längden men jag bryr mig helt ärligt inte. Hatar hur man egentligen "ska" vara och hur man "ska" betee sig. Vad är det för liv? Inget(!!!!), och jag lever det nu.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0